Bättre sent än aldrig mina vänner! :) Jag var ju som sagt hos självaste doktorn i lördags. Matte och husse tyckte att det var bäst (för säkerhets skull) att kolla upp det ändå så man var säker på att det inte var något allvarligt. Fast jag egentligen mådde helt okej. Jag gick ju runt och dreglade som en kamel här hemma, var lite slö då jag hörde ett igenkännande ord:

- Ska vi ta honom till veterinären?

VETERINÄREN?! VA?! Ni måste skoja med mig?!

Sist jag var där så kom jag ut nerdrogad och förvirrad. Märkte senare av min förvåning att någon hade varit och rakat mig...ehm..där..bak. Kände även att något saknades där. Så näää. Jag ville INTE dit! Vad skulle dem göra med mig härnäst?!

Men mattes och husse ord väger tydligen tyngre än mina så det var bara att snällt gå in i buren - motviligt ändå förstås. Väl inne hos veterinären (efter en evig väntan!) måste sjuksköterskan ha glömt sin hjärna någonstans då hon yttrade lite konstiga saker:

- Såjaaa gumman. Nu ska vi ta ett litet blodprov på henne...
- Så fin hon är! Sååå gumman, försök ligga still.

TRODDE HON ATT JAG VAR EN TJEJ?! Det förklarade saken varför det låg ett rött bandage på britsen. Som tydligen var avsett för mig. Hmpf... Min åsikt vägde inte mer i den här situationen heller, utan det var bara att se (någonlunda) glad ut och få på sig de röda bandagen.

Givetvis blev det fel när sjuksköterskan skulle ta blodprov på mig...
så det blev stick i BÅDA frambenen... Hoppas att nästa besök hit dröjer!