Hejsan allihopa!

Kan meddela er att nu är tentan gjord och det är såååå skönt! Igår satt jag ta mig tusan i 8-9 timmar och verkligen hårdpluggade arslet av mig. Och nu idag släpptes den från mina axlar. Går inte att beskriva känslan. Dock vore det förjävligt om man inte klarade den, tror nog allt att det hänger på en fråga. Jag bara MÅSTE få poäng för den, i alla fall några om jag ska klara mig...

När jag sedan kom hem gick jag och lade mig en stund, haha. Man är inte direkt van vid att gå upp klockan 06:00 längre. Att man orkade när man gick i gymnasiet, men det gjorde jag ju inte heller ändå, hehe. Kan lova er att det var mörkt överallt i alla de andra husen. Märks minsann att det är studenter som bor här som vänder på dygnet och det släcks inte här förens typ runt 02:00- 03:00? I alla fall efteråt tänkte jag vara lite duktig och orka (och våga) pallra mig ner till källaren för att lämna resväskorna i förrådet. Jag vandrade glatt iväg med väskorna och slängde en blick till Alexander som stod i dörröppningen för att vinka mig farväl, när jag sedan på något sätt svarar på Alex kommentar med att;

"Jag hoppas bara att inte zombierna kommer och tar mig bara.." - roligt skämt tyckte jag

SMART! Lyckades ju skrämma upp mig själv, gick tillbaka för att ta med mig ipoden (som jag har fått låna) som sällskap, då jag inte tycker om när det är tyst. Musik är verkligen en av människans bästa vänner. :) Då häver Alex ur sig;

"Men zombierna kommer ju ändå få tag på dig.." - och flinar.

JAHA.. när jag väl lyckades känna mig liiite tryggare så kom ett bakslag. Klart att jag fattar att en liten plastbit kan skydda mig från några köttätande bestar, men psykiskt i alla fall. Det var bara att gå ner dit och möta mörkret. Varför? Jo för att jag är tydligen för kort när det gäller sensorerna som (ska) sätts på när någon kommer och går i korridoren. Men gör den det för mig? Nej. Utan jag får stå i mörkret och hoppa som en töntig liten sak varenda gång jag kommer in i någoit nytt rum (förråden är placerade i en korridor med olika rum som hänger ihop). Pinsamt.

Nu några timmar efter så känner jag mig bara sådär plötsligt trött, (psykisk utmattning?) jag kan känna hur mina ögonlock bara hänger ner till golvet, vet inte vad det är men känner mig faktiskt en aning halvkass, mår halvt illa, vet inte om jag ska äta eller inte eftersom jag vet inte om jag är hungrig eller inte. Vill bara sluta ögonen och gosa ner mig i duntäcket i vår sköna säng som bara just nu väntar på att jag ska komma och lägga mig och sova bort alla bekymmer.

På tal om säng så har Alex och jag idag satt upp kärleks-skylten som jag fick i julkapp ovanför vår säng. Där passar den in fint tycker jag. Blev riktigt nöjd med resultatet, även också att vi själva tillsammans fixade det ihop. Samarbete.